Efter många säsonger som tränare i Flickor 97-99 och senare Dam U kliver nu Anders Nilsson åt sidan för att fullt ut lämna plats för Sara Berglind.

Det här är inget farväl från Anders, som har utsetts till årets medlem två gånger, bara ett kliv åt sidan för andra uppgifter i föreningen.

Vad har varit det bästa med att vara tränare?

Eftersom engagemanget och hjärtat för Stanstad fortfarande är stort så blir svaren inte jättekorta!!!

Det är mycket enkelt, den oerhört snabba respons och glädje man får tillbaka av ungdomarna. T.ex. att se den glädje hos en spelare som helt plötsligt efter mycket tränande klarar av att göra den där dragningen som för andra kan vara vardagsmat. Då fäller man en tår av glädje.

Bara man som tränare och vuxen väljer att se dem, höra, och lyssna på dem, får man deras förtroende. Mycket bättre än alla rikedomar i världen. Sen är det extra kul när en av tjejerna innan man har hunnit och säga hej på en träning med mungiporna uppe vid öronen lägger av en kommentar att det ljusblåa laget har vunnit över det rödblåa som jag håller på. 

Då har man nått fram som förebild och vuxen person i ungdomarnas liv. Har hänt även att killarna i Stanstad har pikat mig, inte konstigt när jag gärna skyltar med HIF halsduken och bjuder in till dans… Tur jag har några bundsförvanter i klubben och Dick.

Kan du berätta lite om bakgrunden till att du kliver av Dam U?

Det kommer till en tidpunkt när man har varit nära varandra under många år och det är dags att ske saker runt omkring innebandyn, gymnasiet, upptäcka andra världar i o.m detta. Tryggheten är inte längre lilla Staffanstorp längre utan det är förändring och utveckling som är tryggheten.  Då kände jag att det började bli dags att hitta en annan lösning. Denna lösning uppenbarade sig i höstas då jag fick en fråga av Sara Berglind i Damlaget om att få vara tränare i hennes skolarbete. Givetvis svarade jag att det får hon mycket gärna. Med tiden som Sara fortsatte hos oss i Dam U ju mer tog hon över och jag tog ett steg tillbaka tyst och försiktigt. Glädjen hos tjejerna var omedelbar då Sara tryckte på andra knappar hos dem som fick utvecklingen att svara direkt och då blev hon en ny förebild både som spelare i Damlaget men även som tjej.  Steget att lämna över till en duktig, välutbildad och mycket kunnig och erfaren Sara var då enkel att ta. Tjejerna var i mycket goda händer kände jag.  Att lämna som tränare speciellt på tjejsidan kan vara svårt vid den här åldern som dem befinner sig i. Risken är stor att det rinner ut i sanden.  Men jag kan inte känna mig lugnare och tryggare än nu.

Det är få andra som kan tävla mot dig när det gäller engagemang mätt i volym och tid, jag kommer ihåg en formulering från när du fick årets medlem andra gången, ”årets medlem kan man få för det lilla och för det stora, den här gången delar vi ut det för det stora, med oändliga antal timmar i Bråhögshallen….”vad är det som driver dig?

Den stora kärleken och gemenskapen till och i Stanstad och alla mina kompisar i klubben gamla som unga och Oldboysare och alla föräldrar i alla lag.  Men även den respekt som vi som officiella figurer från Stanstad möter ute i innebandy-Sverige. Från norr till söder.  

Finns det något särskilt minne du extra gärna ser tillbaka på från din tid i föreningen?

Jag måste nog säga Gothia, alla dessa härliga upptåg, vinster, konstiga domslut som vi än i dag skulle kunna lämna in en protest mot när ”Olsson” I N T E står i målgården. Hela bussen stormar när alla MFFare var mot min HIF halsduk. 1-0 till halsduken som fortfarande finns kvar. När vi fick stanna på kontrollplatsen på 11:an då vi hade glömt några lirare som kom med personbil från Lidl.

Du kliver även av rollen som arrangemangsansvarig, vad i föreningen kommer du att ägna dig åt framöver?

Ja, det kan man ju undra. Jag har det här året varit ordförande i valberedningen och tilsammans med mina kolleger Björkkvist och Sandberg jobbat fram ett förslag till en styrelse som kan vara avstampet för ett fortsatt starkt Stanstad in i framtiden.  Jag är även engagerad i sponsor/marknadsgruppen som får en liten annan inriktning framgent. Sen hoppas jag kunna bli ”staketräv” där alla sanningar sägs J på hemmamatcherna både på ungdomssidan och representationslagens hemmamatcher. Sen vet man ju aldrig vad spåkulan har för tankar….

Stort tack Anders för din tid som tränare och arrangemangsansvarig!

Den kompletta ledarstaben i Dam U kommer att presenteras på hemsidan den närmaste tiden.