Några månader in på tiden i FC Helsingborg, hur är det egentligen att vara SSL-spelare?

Det är väldigt kul och inspirerande än så länge faktiskt. Det är exakt som man tror om det, allt är så mycket större, tempot, kvalitén och allt runt om matcherna är större än vad det är i de lägre divisionerna vilket betyder att tiden man lagt ner för att komma till Superligan har det varit värt.

Kan du göra en kortsummering av dina år som innebandyspelare, från att du började i Stanstad och nu spelar i Superligan med FC Helsingborg?

Hmm resan har ju varit sjukt rolig framför allt. Sen så var det inte förrän jag var vid 15-16 års åldern jag verkligen bestämde mig för att satsa på innebandyn, innan det så spelade man bara för skojs skull och för att det var kul liksom det var fotbollen som gällde mest för mig då man ville ju bli nya Cristiano Ronaldo liksom. Men sen så kom man med i skånelaget i innebandy när man var 15 och jag fick A-lags kontrakt med Malmö FBC när jag var 16 och det var där jag fick välja mellan fotbollen och innebandyn. Vilket jag inte ångrar alls idag fast att jag saknar fotbollen ibland! Sen efter att jag skrev på för Malmö så har allt bara gått i raketfart fram tills att jag skrev på för Helsingborg. Jag lärde mig extremt mycket under tiden i Malmö hos Ivarsson men framför allt det sista året med Mikael Karlberg. Och efter förra året efter att vi slutade 2:a i Allsvenskan så kände jag mig redo för superligan vissa tyckte att det var lite för tidigt men jag kände att det var nu eller aldrig. Så jag tog chansen så får vi se om det var fel eller ej.

Hur är känslan just nu när du spelar i världens bästa innebandyliga, finns det en del av dig som är nöjd eller har du fler mål uppsatta framför dig?

Känslan är magisk. Det är ju detta jag har kämpat för sedan jag skrev på för Malmö. Nä jag är inte nöjd någonstans jag vill hela vägen till landslaget och självklart vinna SM bucklan.

Du får speltid i ett lag vars resultat ännu inte motsvarat de yttre förväntningarna, hur är din egen känsla i den situationen?

Det är så klart frustrerande man gick ju inte med tankarna att vi skulle ligga näst sist efter några omgångar, mer att vi skulle överraska i år med tanke på de andra starka nyförvärven FCH har tagit in. Men det vänder snart, en vinst sen släpper allt för oss tror jag.

Kan du berätta något om skillnader i spelet i Superligan respektive Allsvenskan, och kanske även jämfört med lägre nivåer som du tidigare har spelat i?

Allt med superligan är ju bättre, tempot, spelarna, domarna och kvalitén går inte att jämföra. Det räcker med ett enda misstag så ligger du under med 1-0, inte riktigt så är det i Allsvenskan eller Division 1 men det är så det ska vara SSL är ju världens bästa liga.

I Stanstad har vi många spelare som vill gå samma väg som dig och Linus Nordgren, från ett knattelag i Staffanstorp med kompisarna – hela vägen till Superligan. Hur gör man?

Att kämpa och aldrig ge upp oavsett hur tungt det är. Sen så måste man självklart ha talang och tur. Jag har haft sådan tur att mina föräldrar har kört mig till varje hemma som borta match och även träningar, även betalt mina turneringar som t.ex. Gothia. Självklart så går det att gå hela vägen utan den hjälpen men det underlättar väldigt mycket. Sen när man blir äldre så måste man vilja lägga ner tiden, det är långa bortamatcher i Allsvenskan och några i Division 1 - är det värt tiden? Att helg efter helg går åt till innebandy. Tycker man det så är det bara till att köra för då är du van när du kommer till Superligan.

Det är väldigt få som faktiskt når så långt som dig, även om många vill. Vilka problem har du stött på längs vägen och vilka av dina beslut tror du har gjort att just du kom hela vägen fram?

Mitt första problem var ju om jag skulle välja fotbollen eller innebandyn, sen mitt andra kom väl efter studenten när man skulle börja jobba för man måste ju tjäna pengar eller plugga och plugga kan jag göra senare tänkte jag. Och detta var väldigt tungt för kroppen, framför allt för att man inte riktigt var van, man kunde ju sova bort en eller annan lektion i skolan men riktigt så funkar det inte i vuxenlivet hehe. Och detta gjorde ju att innebandyn blev lidande vilket gjorde att suget försvann lite, det kändes precis som att man skulle fastna i de lägre divisionerna pga. jobb. Sen har jag haft lite otur med tränare som jag inte kommit överens med. Men trots alla problem så har jag alltid haft drömmen i bakhuvudet om att komma till Superligan och verkligen inte ge upp utan bara kämpa hela tiden. Så man kan säga att mitt bästa och enda beslut var att jag bestämde mig för att jag ska till Superligan oavsett vad som händer.

Vad var det som en gång lockade dig till innebandysporten? I Staffanstorp precis som på många andra ställen finns det ju ett stort utbud av andra idrotter att hålla på med.

Jag vet faktiskt inte, kommer bara ihåg att där var en innebandy träning för dem som var födda 1992 när jag var 9 år gammal så gick jag på den träningen och fastna direkt och efter det så rulla det bara på och nu är jag i världens bästa liga. Jag testade ju alla sporter vid den åldern, handboll, friidrott, fotboll men det var fotboll och innebandy som jag föll mest för.

Hur gammal var du när du bestämde dig för att ”det här vill jag satsa på fullt ut”?

Vid 15-16 års ålder ungefär.

Vad tror du kommer bli viktigt för dig om du ytterligare ska växa in i ”Superligakostymen”, göra mycket poäng osv. och känna dig fullt ut hemma i din nya serie?

Att komma in i tempot till en början och anpassa mig i serien och laget. Sen efter det så blir det ju självklart att producera, göra mycket poäng och avgöra matcher. Det är ju därför man spelar innebandy, känslan att avgöra en match är ju magiskt. Sen att man tillför laget något antingen som en poängkung eller en slitvarg.

Hur tror och hoppas du att säsongen utvecklar sig framöver för er i FC Helsingborg?

Att vi tar oss till slutspel och efter det tar hem hela skiten.

Till sist, finns det något sista tips eller hälsning du vill framföra till alla våra ungdomsspelare i Stanstad?