En seger, tio förluster, 49-85 i målskillnad. Tolv poäng upp till fast mark.

Det är den krassa verkligheten.

 

När serien nu vänder kan ett par saker konstateras, både i positiv och negativ riktning

* Vi har spelat relativt jämnt mot alla motståndare utom Åstorp/Kvidinge

* Truppens harmoni är god och det finns en bra konkurrens underifrån

* Intresset för laget har varit relativt stor på hemmaplan trots de svaga resultaten

* Många spelare får nyttig erfarenhet på den här höga nivån

 

* Div 1 innebär en större kostym kring herrlaget som inte hann förberedas för som en följd av flera olyckliga omständigheter

* Många av spelarna har underpresterat jämfört med fjolårssäsongen

 

Det finns som sagt likheter med degraderingen från division två, men skillnaden är att det nu finns en mycket bättre känsla i de matcher och träningar vi gör, lite medvind skulle kunna göra stor skillnad i det här läget. Det vi ska komma ihåg är att herrlaget ifjol mötte div1-motståndare som Engelholm och Lönsboda i matcher som man vann, och det är ju inte så att lagets inneboende potential har blivit lägre - materialet och kunnandet finns där och det har vi sett i enskilda insatser under säsongen där Slätafly och Craftstaden är de tydligaste exemplen.

 

Det som nu gäller är att spelarna tror på sig själva, att vi inte tittar på tabellen och att vi börjar slussa in spelare för framtiden.

 

Närmast väntar derby borta mot SödraDal på söndag, 17.00 i Idrottshallen i Lund. Då spelar tabelläget ingen som helst roll. 

 

Laget har inte gett upp, då finns det heller ingen anledning för någon annan Stanstadit att göra så. Vi ses i idrottshallen på söndag!